Insändare till Sydöstran 4 februari 2008 med reaktioner från läsarna | ||||||||||
”Gökboet” i realitetens Rödeby | ||||||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
INSÄNDARE 2008-02-04 | ||||||||||
Det samhällsfördrag som skyddar mot andra människors
övergrepp gällde inte i Rödeby. Där tilläts ett gäng
ungdomar i ett par års tid under devisen ”alla handikappade ska
utrotas”, hota och förfölja en familj. För att skydda sig mot lagbrytare, som påtvingade andra krig, slöt sig de fria individerna med hjälp av ett samhällsfördrag samman och satte som suveränt folk in en regering. Varje laglig regering vilar på folkets godkännande. I kraft av detta får senare samhällsmedborgare del i det ursprungliga samhällsfördraget. Så formulerade den engelske filosofen John Locke (1632-1704) sin politiska filosofi. En fortsättning på tankegångar hos Thomas Hobbes (1599-1679), nedtecknade i boken Leviathan. I en första komplett svensk översättning utgiven 2004. Om de fyra konkreta skotten i Rödeby, har det rapporterats om från början av oktober 2007. Men om det abstrakta, ideologin som ledde fram till skotten, har det varit tyst om fram till rättegången. Under ett par års tid har ideologin ”alla handikappade ska utrotas” varit ledstjärnan för ett nätverk av ungdomar. Förföljelsen av familjen i Rödeby och den skottlossning som blev följden, kunde ha stoppats av samhället. Men när samhällets skydd fallerar vid dödshotet, överlämnades skyddet åt slumpen, som låg i händerna på familjens överhuvud. Regeringen har inte levt upp till samhällsfördragets ursprungsidé, när polisen under två års tid inte kunnat stoppa ungdomarna med ”utrotningsidéerna.” Eftersom polisen inte kunnat skydda familjen, träder ideologin om nödvärn in som skyddsfaktor. Och till sitt förfogande för tankar om vad som bör göras har fadern bara något ögonblick. Det personliga tänkandets ögonblick ställs mot samhällets tvååriga eftertanke. En handling i ett ögonblick utbytt mot eftertankens nödvärnsexcess. Men det hela kunde ha slutat på ett helt annat sätt. Familjefadern som inte led av någon egentlig sinnessjukdom, utan bara hade sociala umgängesproblem, hade tidigt vänt sig till psykiatrin för hjälp. Och enligt lagen har den psykiatriske läkaren skyldighet att rapportera vapeninnehav till polisen. Men det gjordes inte. Trots den sektoriserade psykiatrins totala vårdansvar. Av psykiatriöverläkare Bengt Berggren i DN sålunda uttryckt: ”Ängelholmskliniken blev berömd som den sannolikt enda i Europa med ett totalt vårdansvar som inte kan låsa in ens de tvångsintagna patienterna - man skruvade bort alla lås.” Bengt Berggrens totala vårdansvar har, vad jag vet, aldrig prövats i domstol. Därför har åklagaren i Rödebymålet ett gyllene tillfälle att pröva psykiaterns vårdansvar för sina patienter. En prövning som i ett konstitutionellt styrelsesätt är möjligt för en självständig domarkår! Filmen Gökboet är ett strålande exempel på vad som händer när samhället ger efter för kriminaliteten. Fången och pedofilen McMurphy tas in på ett mentalsjukhus för att sinnesundersökas. Sjukhusledningen ger inte den kvinnliga mentalskötaren Ratched det moraliska och materiella stöd hon behöver för att hålla ordning. En fiktion i filmen Gökboet men en realitet i verklighetens Rödeby! Pär Eliasson fil kand, Hallabro |
||||||||||
|