bärare dödar människor
Artikeln riktar sig mot medicinsk behandling vid svåra sinnessjukdomar, men förespråkar inte något alternativ. En hänvisning görs till Sten Levander, professor i psykiatri, men någon källhänvisning finns inte angiven.
Flensmarks uppgifter om 30 allvarliga våldsbrott under de sista 30 åren, motsägs av uppgifter som Levander redovisar.
Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh och händelserna i Knutby, finns en intervju med professor Levander i DN den 13/11.2004. Slutklämmen lyder:
”Mellan 1990 och 2000 dödades 52 människor i Sverige av schizofrena patienter. Hälften av dem befann sig i sjukdomens akuta fas med hallucinationer och vanföreställningar, bara två tog sin antipsykotiska medicin och många var missbrukare. (Flensmark redovisar allvarliga våldsbrott; professor Levander dödade människor.)
– Detta hade vi kunnat undvika, men vi gjorde det inte.
Varför?
– Därför att det kräver tvång. De flesta schizofrena har ingen sjukdomsinsikt, och medicinerna gör dem trötta, de tappar sexlusten, de blir feta och rastlösa. De vill inte ta medicin och så låter man dem gå. Då får de nya akuta faser, i genomsnitt efter ett år utan behandling.
– Sverige idylliserar både psykiska sjukdomar och brottslighet. ‚Sjukdomarna finns inte.‚ När det var som värst på 70-talet sade man att de schizofrena var friska och vi andra sjuka, att de bara reagerade sunt på en sjuk värld.”
Även om neuroleptika har använts i Sverige sedan 1954, är Sverige inte världen. Och i världen har neuroleptika använts i tusentals år. Ett längre citat ur en bok om jakten på växter som botar, Gröna mediciner, av Margaret B Kreig 1964, visar på fördelarna med mediciner för både för hospitalen och hospitalens patienter.
”När läkare påpekade att hjärtpatienter som fick Rauwolfia uppträder som om de inte hade ett enda bekymmer i världen blev psykiatrerna intresserade.
Doktor Sigmund Freud uttalade en gång, att bakom varje psykoanalytiker står mannen med sprutan, som förebådar ett tidevarv då själssjukdomar behandlas kemiskt. Men 1952 hade endast få västerländska läkare någon aning om möjligheterna i ‚den där gamla hinduiska kuren mot galenskap.
1953 hade medicinska tidskrifter och populära artiklar börjat beskriva hur sjukvårdsanstalternas användning av Rauwolfia minska behovet av elektrisk chockbehandling med ända till 90 procent och nästan eliminerade behovet av stora hjärnkirurgiska ingrepp. En framställning skildrade en vildögd patient, som använde en säng för att slå in sin dörr på ett kaliforniskt hospital och sedan anföll alla hon fick syn på. Efter en månads behandling med Rauwolfiatabletter var hon lugn och samarbetsvillig nog att dra nytta av psykiatrisk behandling. En annan patient tillbringade sju år på anstalter och genomgick 165 chockbehandlingar utan att bli bättre. Osedvanligt våldsam, tärd och rufsig, såg hon ut att vara sextio år. Sedan hon tagit Rauwolfia i två månader kunde sysslomannen vid sjukhuset inte känna igen henne, då en sköterska lotsade in en snygg, leende ung kvinna, som uppenbarligen bara var i tjugoåren.”
Från mitten av 60-talet till mitten av 90-talet, arbetade jag som mentalskötare. I början av 1970-talet på Långbro sjukhus i Stockholm. Där var våldet ett problem, som landstingets informationstidning Sting 8/1973 behandlade i en redaktionell artikel.
“Pär Eliasson, mentalskötare och skyddsombud vid Långbro sjukhus har skrivit en uppsats om yrkesskadorna orsakade av våld från patient och påpekar att våldet ökat starkt de senaste åren. Han visar på en statistik som säger att antalet yrkesskador orsakade av våld från patient tolvdubblats från 1966 till 1972.
Och vad kan det ökande våldet bero på?
– Jag anser att det till stor del beror på att man drar in på neuroleptika (medicin) för tidigt vilket gör patienten orolig och det ligger då nära till hands att ge uttryck för aggressivitet. Och det gäller särskilt på de avdelningar där man praktiserar miljöterapeutiska metoder.”
All medicinsk behandling har biverkningar för patienterna. Behandling utan neuroleptika har biverkningar för samhället. Resultatet ser vi i otaliga homicider (ett ord för dödande av människor, okänt för tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen och datorers stavningsprogram).